Protestanterna i Languedoc

Historiskt har Languedoc bland annat fått sin särprägel genom det stora antalet protestanter. I många byar är det lika många protestanter som katoliker och det finns ofta både en katolsk kyrka och ett protestantiskt s.k. tempel. I dag lever protestanter och katoliker fredligt ihop men så var det inte förr. Ediktet i Nantes (1598) som gav alla religionsfrihet återkalIades l685. Det innebar bl.a. att protestanter inte fick begravas på kommunala kyrkogårdar – än idag föredrar många protestanter att begravas hemma på gården. För att protestera mot återkallandet av ediktet i Nantes tillverkade en guldsmed i Nimes det s.k. Hugenottkorset som sen blev Languedoc-korset. Det är en lilja i hjärtform, en duva eller en tår. Protestanterna jagades öppet och straffades hårt för minsta förseelse (t.ex. att inte närvara vid mässan). I slutet på 1600-talet inleddes camisardernas kriget mot förföljelsen. Camisarderna var protestantiska krigare, ursprungligen fåraherdar som kände vartenda skrymsle i Cevennerna. Ordet camisards ursprung är oklar. Antingen betyder det rebeller som var klädda i skjorta (chemise) eller “camisado”, d.v.s. överfall på vägar. De rikaste protestanterna flydde utomlands medan de fattiga stannade kvar och slogs.

Camisardernas hemliga vapen var psalm nr. 68 i psaltaren och den sjungs fortfarande första söndagen i september på protestanternas årsmöte. Kriget tog slut 1705 men inte förrän 1787 skriver Ludvig den XVI på Toleransediktet som innebar att det inte längre var nödvändigt att vara katolik för att få kallas fransman. Med den franska revolutionen några år senare får protestanterna verklig frihet att tänka och utöva sin tro.

Le Musée du Désert i Saint Jean du Gard beskriver protestanternas historia i Languedoc och då speciellt “le Désert” – ett samlingsnamn för grottor, raviner, skogar mm som var gömställen för protestanterna och där man i hemlighet utövade sin tro.